"Du skall icke vara en liten lort"
JOHAN STAËL VON HOLSTEIN Visste ni att det är bevisat att människor som jobbar med välgörenhet lever längre och är både lyckligare och friskare än andra människor? Välgörenhet är otroligt viktigt. Oavsett om det är frågan om engagemang i form av tid eller genom finansiella bidrag, är det tecken både på ett nödvändigt personligt ansvarstagande och på ledarskap.
Ansvarstagande och ledarskap är de enda egenskaper som människor behöver för att lösa alla jordens orättvisor och eländen. Information och kunskap är det som varje individ behöver och kommunikation är sättet att förmedla engagemanget mellan alla jordens människor. Så enkelt är det att lösa alla problem. Det svåra är att engagera folk, att få folk att ta ansvar, att få dem att ikläda sig ledarskapet. Att få folk att förstå att man kan, att det går att göra skillnad, och det till och med från lilla Sverige.
En av mina bästa vänner, en av de skönaste människorna jag träffat i mitt liv, Jan Hellman har tillsammans med Rolf Skjödebrand ägnat större delen av sitt liv åt att bygga en fantastisk organisation som heter Non-Violence. En organisation vars mål är att stoppa våldet över hela jorden. De har mottagit priser och lovord från USA:s president, FN:s generalsekreterare, i bland annat Sydafrika och Brasilien och nu senast har de startat www.get-thepoint.net. Det går att förändra världen. Man behöver inte göra så mycket som Non-Violence, det går att bidra och hjälpa till med det lilla.
I takt med att Sverige nu avsocialiseras och den personliga friheten och ansvaret sätts i fokus görs det nu enklare att aktivera sig. I dag kan aktieutdelningar skänkas till en ideell organisation och därmed skattebefrias. Läs mer på www.barncancerfonen.se.
Möjligheterna finns och det är nytt i Sverige. Andra länder ligger långt före, men det blir allt viktigare med filantropi. De ökande klyftorna i samhället och i världen måste minskas och det måste ske med kapitalism. Kapitalismen är god, så skänk eller engagera er!
I Astrid Lindgrens bok om bröderna Lejonhjärta, när Skorpan återförenas med storebror Jonatan i Körsbärsdalen, så berättar Jonatan att han måste till Törnrosdalen för att aldrig komma tillbaka. Skorpan gråter och frågar varför. Då svarar Jonatan; ”Om man vet att människor behöver hjälp och man vet att man kan göra någonting åt det, och man väljer att låta bli, då är man ingenting annat än en liten lort.”