Asien springer om när vi ligger på stranden

Jag har under påsken kombinerat jobb och semester. Jag har haft ett par arbetsmöten i Bangkok och Singapore, medan mina barn och min fru legat vid poolen. Det fick mig att fundera på hur lite vi svenskar faktiskt vet om Thailand och Asien, trots att Phuketrestaurangerna har menyer på svenska.

Vi kommer hit, bor ofta på all inclusive-hotell med Bamse Club och reseledarshow och så åker vi hem uppvilade och glada. Det är inget fel i det, inte alls.

Men det finns faktiskt anledning att lära sig lite mer. Inte bara av artighetsskäl utan för vårt allmänna behov av information och kunskap. Det här är inga primitiva, fattiga länder som behöver vårt medlidande. Det här är högteknologiska, aggressiva tillväxttigrar som springer ifrån oss medan vi ligger på stranden, länder med enorma klyftor mellan rika och fattiga som behöver utbildning och demokratisering.

Idéer är ursprunget till innovationer och är en funktion av information, kunskap och den kreativa förmågan att sätta ihop dessa i olika nya former och uttryck. Om man tror på det, då inser man att asiaterna, som vet allt om oss samtidigt som vi inte vet någonting om dem, kommer att ha total kontroll över framtidens innovationslandskap.


Troligtvis kommer allt att ske i Asien och vi kommer inte att fatta vad som hände. Asiaterna ser alla västvärldens filmer, lyssnar till all vår musik, läser våra författare och tidningar och lär sig om våra politiker och vår historia, köper våra varumärken och investerar i våra bolag, de studerar våra språk och på våra skolor.

Vad gör vi? Vad vet vi? Hur många länder finns det i Asien? Hur mycket folk bor där? Vi vet inte på ett par miljarder när! Kan ni namnet på någon politiker i Asien, vet ni vilka länder som har demokrati, vilka som har president eller premiärminister? Kan ni namnet på en enda skådespelare, musiker, författare eller konstnär? Hur många varumärken känner ni till från Kina? Och då är alla jordens största producenter, oavsett produkt, kinesiska. Vet ni att under det här året går Kina om USA som det största engelskspråkiga landet i världen! Grattis EF!

Och i och med dollarraset går Kinas ekonomi snart också om USA:s och tar platsen som världens största ekonomi, och vi vet ingenting om dem. Inser ni inte faran? Visst, det finns massor av nyanserade logiker som säger att det är helt naturligt, att allt går i cykler och att nu är det asiaternas tur att dominera världen och Europas tur att vara fattigt och efterblivet. Men jag kan inte acceptera det. Jag har barn och bryr mig om deras framtid. Vi måste vakna, ställa oss på tårna och ladda för strid.

När skall vi lära oss lite av dem?

Som ni kanske vet så älskar jag Spanien. Inte enbart för solen, människornas och matens skull utan för att det är ett av kultur Europas mest berikande länder (5 språk, om man anser att ”Valenciano” är ett eget språk och inte endast en variant av katalanskan) och med en mängd olika kulturer som lever i något sånär samförstånd med varandra. Baskisker och några få katalanska separatister är undantaget. Visste ni att folk i Galicien (regionen ovanför Portugal) pratar ”gallego”, en släkting av portugisiskan, och att säckpipan och kiltar tillhör Galiciens ”folklore” precis som i vissa andra delar av Spaniens norra Atlantkusts?

Jag beundrar också Spanien eftersom det är ett av de få europeiska länder som verkligen lyckats med att en grym ekonomisk tillväxt under mer än 15 års tid, samtidigt som, eller troligen tackvare, att landet tagit emot uppskattningsvis 5 miljoner invandrare. Visst, många invandrare kommer från Latinamerika och de har spanskan gemensamt och därmed har integrationen varit enklare, men ändå! Madrid har tagit emot 1 miljon invandrare de senaste 10 åren och tillväxten är enorm. Skyskrapor, 250 meter höga, byggs överallt. Tunnelbanan är nu världens 3:e största och enligt många även den mest moderna. Madrids välstånd tillhör nu de högsta i Europa. Bidrag säger vissa. Inte alls! Spanien är from 2007 en nettobetalare till EU, dvs, landet betalar mer än det erhåller i bidrag.

TGV-tåg (AVE: Alta Velocidad Española) susar fram i 350 km/h genom landet och förenar Madrid med Sevilla och Málaga i söder, Segovia-Valladolid i nord-väst (där f.ö. Europas 3:e längsta tunnel byggts: 28 km lång) och sedan förra veckan linjen Madrid-Zaragoza-Lleida-Tarragona-Barcelona. 100 miljarder kronor har den 650 km långa TGV-linjen kostat spanska staten & Renfe (Spanska SJ). Mycket pengar? Visst, men Investeringen kommer att vara avbetalad på 10 år. Ni hörde rätt: 100 miljarder Svenska kronor avbetalade på 10 år! Därefter tjänar staten storkovan.

Men det är inte stopp där. Brutto Regional Produkten i de sex provinser där nya ”AVE” linjen Madrid-Barcelona susar fram kommer att öka med 10 miljarder kronor å r l i g e n och linjen kommer att spara jorden 250,000 ton koldioxid per år, eftersom folk kommer att välja tåget, istället för flyget.

Samtidigt diskuteras här hemma SJ:s och tågets framtid av trötta politiker som inte har ”the guts” eller vision nog att fatta djärva beslut. Undertiden åker Spanien förbi Sverige och övriga Europa i 350 km i timmen. Detta land som snobbiga svenska skrattat år i årtionden. I Spanien kommer dessutom 10% av den totala energikonsumtionen från vind eller solkraft. Även det är i världsklass. När skall vi lära oss lite av dem?

Jag kommer aldrig sluta spetsa till det

Det har blivit svårare för mig att skriva kolumner sedan jag kom med i Statens Kulturråd. Plötsligt har jag blivit offentlig på ett nytt sätt. Å ena sidan innebär det att jag har en ny plattform och en ny möjlighet att sprida mina liberala värderingar, men å andra sidan innebär det i större utsträckning att folk bryr sig om vad jag skriver. Jag märkte på min förra kolumn vilken uppståndelse den väckte och hur varje ord vägdes och tolkades. Olika former av analyser spreds sedan vidare på ett antal bloggar. Vänsterns korståg mot mig gör att allt jag skriver skall decimeras och skrivas om för att bygga bilden av mig som en person jag inte är. Det blir ett dilemma eftersom jag i mina kolumner avsiktligt överdriver, provocerar, skojar och skämtar. Effekten blir att jag spelar dem i händerna och ger dem stoft att använda emot mig.

Därför satte jag mig ner och tog mig en funderare. Skall jag rulla runt och bli slätstruken och konform? Skall jag skriva mina kolumner noggrannare med djup analys för att visa att jag inte är vare sig okunnig eller outbildad. Skall jag sluta med alla provokationer och all humor för at många bland mina vänstermotståndare vill det?

Skulle inte tro det! Det här är min kolumn. Det är en kolumn och inget annat. Den skall vara både rolig, provocerande, tankeväckande och aktuell. Världen ÄR, även om inte vänstern vill tro det, full av humor, människor med drömmar, ambitioner och egen kraft. Kraft att göra stora saker av sitt liv, saker som förändrar världen för sig själva och för andra.
Jag tror på spets, därför att den är mer intressant än bredd, men framförallt därför att den är en förutsättning för bredden, liksom bredden är för spetsen. Zlatan är tusen gånger mer spännande än Hans Larsson i Tönnersjös division sex, men han är också förutsättningen för densamma och tvärt om. Det samma gäller för Ernst Billgrens konst mot Greta Jansons i Faluträsk. Ernsts inspiration och engagemang är en förutsättning för bredden.

Spetsen avgörs av massorna, folket, marknaden, kapitalismen, konkurrensen och den fria ekonomin. När det gäller konsten kan sedan den självutnämnda vänstereliten sitta och navelskåda bredden. Men vi, folket, vill veta vad de gör med våra pengar och vad vi får ut av det. Det är faktiskt våra pengar och vår demokratiska rätt.