När skall vi äntligen låta folk ta ansvar?

Vi står inför en finanskris som kommer att lämna oss i depression. Krisen är delvis orsakad av aktörer på den fria marknaden, bankirer som varit för fria och som borde ha blivit mer reglerade, men det är inte samma sak som att marknaden inte fungerar.

Nu när det har gått illa då gör vi allt för att förvärra krisen genom att inte förstå det! Låt oss först titta på vems felet är. Är det de som lånat ut pengarna eller de som lånat? De som tagit på sig lån, som de borde ha förstått att de inte hade råd med, de som tagit lån för att köpa platt-TV och resor de inte förtjänar eftersom de inte har råd.

Avundsjuka och girighet är nämligen två sidor på samma mynt, som bottnar i en brist på respekt för kunnande och rättvisa. Båda vill ha mer än vad de förtjänar, båda har skapat krisen, den girige banken på ena sidan och den avundsjuke arbetaren på den andra. De två har satt landet i kris, och nu skall staten in och rädda dem och vilka får betala? Jo självklar vi som inte tagit lån, som sparat och konsumerat i förhållande till vad vår kunskap har gett oss i lön.

Nu sänker man räntorna, vilket sänker vår valuta, vilket importerar inflation. Alla svenskar har blivit 30 procent fattigare även om vi inte förlorat en krona på börsen. Att låta valutorna falla var exakt det som skapade depressionen på 30-talet! Fallande valutor gjorde krisen global.

I stället borde man hålla räntorna höga, få bort bubbelvärderingar på fastigheter och tvinga folk att amortera. Därmed skulle man upprätthålla en hög valutakurs och i stället skulle ekonomin stimuleras med borttagen moms. Det skulle vara en rättvis och jämn stimulans. Vi som sparat skulle kunna handla igång ekonomin med billiga produkter och alla andra hade fått ta sitt ansvar.

De giriga bankirernas optioner borde naturligtvis konfiskeras i samband med att staten tar över bankerna en efter en och många kommer ändå att förlora sina jobb.
Sedan skall man naturligtvis låta bilindustrin gå i konkurs.

Jag har inte hört något så dumt som att staten skall sätta in pengar i fabriker som producerar bilar som ingen vill ha sedan vi satte in pengar i varvsindustrin på 1970-talet som då producerade tankers som ingen ville ha. Det ruinerade landet och tog oss från att vara det tredje till 27:e rikaste landet, och var början på den långa urholkning av vår valuta som gjort oss fattiga.

Filippinsk karaoke kan rädda svenskarna

Jag har haft en fantastisk upplevelse på restaurang Pinoy, ovanpå Dovas pub på Sveavägen 39. Restaurangen drivs av två Filippinska invandrare, Bea och hennes kompis Dimpel. Bea har haft ett liv som skulle bli en fantastisk bok eller film. Hon är uppväxt i fattigdom på en liten ö, Ilo Ilo, i Filippinerna. Hon gifte sig ung av kärlek och fick två barn, men tvingades lämna dem för jobb som ”maid” i Singapore. Det är långa arbetsdagar, bara en ledig dag i månaden, och det är dåligt betalt med svenska mått mätt. Men, en genomsittlig årsinkomst i Filippinerna är 11 400 kronor och alternativet är ofta fattigdom, prostitution och mänskligt lidande som vi inte sett i Sverige på hundratals år. Filipinerna är ett av de fattigaste länderna i världen, och med en ”maids” lön kan du försörja en hel familj.

Men trots alternativen, krävs det ett oerhört mod att ge sig ut i världen, ensam och utan någon som helst trygghet.
Jag skall inte lägga mer tid på Beas öde, men denna kvinnas mod och energi är mer än beundransvärd. Restaurangen är enkel, mycket trevlig och där är en underbar stämning. Den har snabbt blivit stamhak för de filippiner som bor i Stockholm. På Pinoy samlas de och sjunger karaoke. Det finns en värme och glädje i deras relationer, i deras ögon. Många av dem har lågavlönade jobb, få talar vårt språk. De lever enkelt, men de lever, de njuter av det lilla. De kämpar oavbrutet vidare mot drömmar och förhoppningar.

Jag tittar mig runt i vårt land och jag läser sossarnas klagosånger, ser fackens förtryck, och jag undrar med vilken rätt har de tagit vår glöd, vårt mod ifrån oss. Med vilken rätt har de gjort oss avundsjuka och gnälliga? När slutade vi leva på riktigt, när slutade vi bry oss om varandra och vara tacksamma för det lilla i livet?

Vi borde alla resa under några år och lära oss kämpa och känna utanförskapet och genom det, hitta hem till våra egna rötter och traditioner.
För när vi är utomlands samlas vi och ler igen på riktigt. Men börja med att gå på Pinoy och lyssna på karaoke.

Så rätt jag har haft i mina mörka förutsägelser

Usch så rätt jag har haft i mina mörka förutsägelser. Inte nog med att börsen har dragit proppen ur, den svenska kronan rasar mot Euro och Dollar, så att vi snart är så fattiga som vi gjort oss skyldiga till och som vi förtjänar. Vår lathet och flathet har satt oss där vi hör hemma och vårt inkompetenta val (Eurovalet) har bäddat för fattigdomen.

Låt oss vid gud hoppas att vi åtminstone inte röstar tillbaka sossarna, men det lär vi göra. Hela Eurozonen kommer säkert att vända sig till vänster och socialism för att slå den sista spiken i kistan. Till och med i USA tar de till socialistiska verktyg när staten går in för att försöka bromsa krisen. Det kommer naturligtvis inte att lyckas och det kommer att bli sämre och sämre.

Det är så roligt när jag läser insändarna på mina kolumner om hur skribenterna tror att det är för egen del som jag är orolig. De tror att jag egoistiskt oroar mig för hur jag skall få det. (Nu kommer ironi, dvs. jag menar tvärtom). Jag ser verkligen framför mig hur marknaden för välutbildade, flerspråkiga affärsmän med internationell erfarenhet och nätverk kommer att försvinna. Nej, tacka vet jag högavlönade flygvärdinnor på SAS och välbetalda arbetare på Volvo. De sitter säkert!

Att vi inte tagit tag i våra problem tidigare; sänkt skatter, skapat rörlighet på arbetsmarknaderna genom att försvaga fackföreningar och underlättat för entreprenörer kommer nu att ta ut sitt pris. Det finns inget utrymme för ökade skatter. Det finns ingen möjlighet att förändra företags strukturer, och tillväxtföretagen, de som borde ha funnits för att ta över den personal som borde ha varit flexibel, den saknas och kommer inte att kunna komma igång på beställning. Det ser fördjävligt ut!

Alla som satt sina pengar i bankernas strukturerade produkter, hedgefonder och annat istället för i nystartade tillväxtföretag, med hänvisning till riskfaktorn, har nu fått se sina pengar försvinna. Och vad värre är, vi är ett land utan nya företag som skall ta oss ur krisen.

Detta skulle kunna bli ett uppvaknande som ledde fram till en ökad mängd pengar till nya företag, men tyvärr, det blir tvärtom. Nu blir det omöjligt för entreprenörer att komma igång nu kommer inte någon att våga vare sig starta eller investera. Jag ser fram emot alla visa röda inlägg om lösningar på krisen och jag skall enkelt såga dem vid fotknölarna.