måndag, februari 06, 2006

Jag har gjort ost i flera år

Jag kom precis hem från en lång resa i Brasilien, ett på många sätt spännande land. Otroligt vackert, stort som Europa och fyllt av möjligheter. Lika exotiskt, vackert och spännande som Thailand var (är) när det ”upptäcktes” för 10–20 år sedan, men dyrt, otroligt dyrt sedan den svenska köpkraften urholkats av våra politiker. Brasilien har dock en äcklig fattigdom, som bottnar i förtryck och orättvisa, som leder till hopplöshet på samma sätt som i Sverige under korruptionens och adelns förtryck i början av 1900-talet. Brasilien behöver en rättvisepolitik som den svenska socialdemokratins fram till 60-talet, en period då man värnade om tillväxt, företagande och rättvisa. Det vill säga innan man övergick till allt överdrivet trygghetsskapande i syfte att cementera sin makt, byråkratisering på grund av samma makt och kontrollbehov och ”lika” fördelning (att alla ska ha det lika dåligt, kosta vad det kosta vill) som motsats till vad rättvisa egentligen är. Men Brasilien behöver verkligen rättvisa.
De behöver precis som vi frihet, möjligheter och självförtroende. Men medan deras behov är finansiella är våra politiska. Där deras frihet begränsas av orättvisa och finansiell korruption begränsas vår av politiskt maktbegär och politisk korruption. De måste fram, vi har gått alldeles för långt.Min förra kolumn fick fantastiska reaktioner och jag fick hundratals mejl, samtal och brev. Även om de flesta var positiva fick jag även hot och utpressningsförsök …
Om folk visste vilket land vi har …
I kritiken sa någon att jag inte hade rätt att göra anspråk på folkets och de svagas röst. Det är den typen av vidrig jante jag föraktar som mest. Jag kommer från en familj utan egentliga pengar (bli inte lurade av mitt namn), jag är adopterad av min far, uppväxt i en bondhåla, är ordblind och hade urusla betyg på högstadiet och gymnasiet, har jobbat på mejeri och gjort ost i flera år, kört lastbil på Dagab, tog mig in på universitetet efter komvuxstudier, gick ut som 30-åring från universitetet och jobbade mig sedan upp inom Kinnevik innan jag blev entreprenör.
Jag har mer rätt än någon!
Jag vet bättre än någon hur det är och vad som krävs.
Jag har genomskådat lögnen!
Därför är min röst viktig!
Jag vet och jag går inte att tysta! I Brasilien läste jag en artikel i The Economist om hur bra det går för Sverige. Man nämnde börsuppgången utan att ta hänsyn till valutanedskrivningen och utan att diskutera vad det innebär för svenska folket, och jag tänkte på alla andra artiklar jag läst som innehåller en massa lögner om Sverige. Min första tanke och koppling var till Mark Twain, som sa: ”Det finns tre typer av lögn: lögn, förbannad lögn och statistik.” Den andra var hur enkelt det skulle vara att manipulera de fem tio journalister som, på de fem största internationella tidningarna, bevakar Sverige. Kan de manipulera hela den svenska journalistkåren, hur svårt kan det vara? Sedan slog det mig att det skulle vara ännu enklare för de svenska storbolagen, som är i desperat behov av internationell finansiering, att lura omvärlden om vår förträfflighet.Jag kan inte alltid skylla på sossarna, så i dag skyller jag på Bingo.
Sanningen som jag ser den!
Johan Staël von Holstein