onsdag, juni 27, 2007

Jag fattar inte varför ni inte vågar

Det är roligt med perspektiv och ambitioner. Alla människor, låg eller hög, har ambitioner och alla kan vara ambitiösa i överkant inom sin referensram. Men väldigt många, om inte de flesta, har fel referensram. De tror för lite om sig själva eller för mycket om andra. De sätter sina mål för lågt, ofta för att de tror att andra mål är ouppnåeliga, i andra fall för att de helt enkelt inte inser att det finns något mer, men oftast beroende på rädsla och trygghetsbehov. Om folk får valet att tjäna 10 och risken att förlora är noll väljer nästan alla det alternativet före möjligheten att tjäna 50 med risken att förlora 10. Det är ju helt galet och för mig ofattbart.
Eftersom ambitioner är drivkraften och motorn i ett kapitalistiskt samhälle är det otroligt viktigt att vi kan förändra denna attityd. Vi måste öka människors självförtroende, ta bort deras rädsla och få dem att höja blicken och sikta högre. Varför?

Jo, därför att alla kan mer än de tror, och om alla presterar lite mer genom att sikta högre skapas fler jobb, större skatteintäkter, mer välfärd och bättre förutsättningar för Sverige att hjälpa andra länder. Tillväxt och globalisering är det givna målet. Eller som Electroluxchefen Hans Stråberg sa: ”Vi har aldrig blivit fattigare av att resten av världen blivit rikare”, vilket ju är resultatet av globalisering.
En av mina nära vänner, en av de smartaste och duktigaste, har som ambition att få ihop 30 miljoner under sitt arbetsliv, men han skulle lätt kunna tjäna det tiodubbla som entreprenör. Jag fattar inte … Inte bara skulle han tjäna mycket mer, han skulle ha roligare, bli lyckligare, få bestämma själv. Jag fattar inte …

En annan av mina närmaste är mellan jobb och i behov av inkomst. Jag erbjöd honom en fantastisk möjlighet att med en provision på 15–20 procent tjäna mellan en halv och en miljon på en månad, och med min erfarenhet tror jag att det är lättförtjänta pengar. Men han vågade inte. Han ville ha 600 kronor i timmen eller 72 000 på en månad för samma jobb. Jag vill inte betala förrän jag vet vad jag får, men som sagt, jag vet att det är lätta pengar för rätt person, och detta är rätt person. I stället för att jobba med detta i en månad har han valt att gå hemma och dra i väntan på något annat och inte tjänat ett öre. Jag fattar inte … Nä, tacka vet jag sommarställe på Rivieran, chalet i Alperna, barnen på Harvard, Ferrari och privatflyg, goda viner, massor av semesterresor och hundratals miljoner till välgörenhet. Suck, nu måste jag gå och jobba.


14 Comments:

Anonymous Anonym said...

Hi, Added a new value add to my blog this weekend - a news widget from www.widgetmate.com. I always wanted to show latest news for my keywords in my sidebar. It was very easy with this widget. Just a small copy paste and it was done. Great indeed.

4:55 em

 
Blogger tvilling said...

Hej Johan,
Vad bra skrivet. Tyvärr tillhör jag nog de som inte vågar men efter att ha läst detta så skall jag iallafall försöka. Har jobbat hela mitt liv inom flyget och är nu arb.lös och 61år,funderar och funderar på vad göra härnäst. Kom gärna med förslag
Hälsningar

6:23 em

 
Blogger Rollx said...

Jag tror dom flesta av oss eftersträvar "trygghet". Man vill veta att den där bestämda summan landar i sedvanlig ording på kontot varje månad. Visst kan man förstå detta,

Men din vän (en av dina närmaste)kan nog lugnt kallas en "fegis". Då är frågan, vill man vara omgiven av trygghets knarkare ?. :)

3:49 em

 
Blogger cecilia said...

Du kan få äran att anställa mig:)

vänligen

Cecilia @

www.featuring.se

9:30 em

 
Anonymous Jakob Dlouhý said...

Huvudet på spiken ännu en gång! Det är så skönt att läsa dina inlägg/krönikor, en av dom få gånger jag inte blir arg när jag läser tidningen utan faktiskt håller med till punkt och pricka. Ljuvligt, för det händer inte särskilt ofta faktiskt!

Varför vågar inte folk? I Sverige är ju detta sorts tänkande och beteende inte premierat, jantelagen som du skriver om i föregående är säkert ett av skälen, ett annat det faktum att SAP under 70 år socialiserat medborgarna, berövat dom möjligheter och drivkraft med flit i utbyte mot falsk trygghet och falsk välfärd. Det kommer nog ta en generation minst, kanske två, innan det kommer röra på sig, precis som i andra länder som haft för mycket socialism/marxism/kommunism för länge. Det är också svårt att vara entreprenör i Sverige enligt mig (håller du med?), regleringar och ett system som är anpassat för multinationella bolag och inte för individer som vill vara sin lyckas egna smed (så får man ju inte vara!).

För precis som du säger så är inte entreprenörskap endast till för människor med en viss sorts kemisk balans i hjärnan eller sammanbundet med galet risktagande, det borde vara och ses för precis vad det är, det naturligaste sättet att existera ekonomiskt och socialt i samhället som finns med positiva effekter åt alla håll, individuellt och kollektivt.

Ärligt talat förstår jag det inte heller, denna attityd. Men jag tror att den europeiska socialismen är en högst godtagbar förklaring. Jag kommer inte på någon annan, särskilt inte om jag jämför med andra länder och kulturer. Vet dock inte hur djupt det sitter heller, allt fler kids i ecoboomer-generationen vill till exempel bli entreprenörer/egna företagare. Detta är något som måste uppmuntras av alla skäl du listar och fler därtill, men det bästa sättet härtill är att göra det mycket lättare att existera som entreprenör genom skattelättnader och avskaffandet av obstinata regleringar.

Det hela är hemskt olyckligt och det är bra att du tar upp detta. Keep up the good work!

Jakob Dlouhý
http://www.postmoderntimesgroup.com

9:26 fm

 
Anonymous Frida said...

Helt rätt inställning!!

Det här är ett par rader som jag brukar upprepa för mig själv när jag behöver samla kraft:

"There is no thrill in easy sailing, when the skies are clear and blue.
There is no joy in merely doing, things which anyone can do.
But there is some satisfaction, that is mighty sweet to take.
When you reach a destination, that you never thought you'd make."

10:00 fm

 
Blogger stellapolaris said...

Hello!
Hittade hit via Rollx...

Hmmm...jag jobbar 60 tim/vecka...inspirerar andra (inbillar jag mig) att jobba häcken av sig eftersom det "föder" nya anställningar då de vill visa sin bästa sida.
Whats the problem?

Kanske har jag hamnat på "rätt" plats?

Vet int..men förstår ändå vad du menar..tror jag ;)

11:45 em

 
Blogger stellapolaris said...

Uj..kollade om kommentaren hade skickats men den fanns inte och ser att du har en "kommentarsinspektör"...hmmm...en sån hade jag förut (som jag hade ett inlägg om för evigheter sedan)men det blev så struligt så jag tog bort she...

Såå..nu har jag skickat två (2) stycken...

11:50 em

 
Blogger Sinkadus said...

Tack för att du förtsätter att sticka ut hakan.

"Friskt vågat, hälften vunnet." Kan vi då dra slutsatsen att många svenskar är sjuka...

Jag gillar "lev ditt eget liv, för du ska dö din egen död".

12:53 fm

 
Blogger Rollx said...

Antagligen var mitt förra inlägg ett övertramp, den blev aldrig upplagd. :)

Generellt så tror jag att de individer som är orädda, och vågar att chansa att få smulor i lönekuvertet. Är mycket fåräknade, Dom flesta vill ha en 101 % garanterad summa varje månad.

Dom djärva är svåra att finna.

3:18 em

 
Anonymous Hjalmar Nilsonne said...

I världen idag, och FRAMFÖR allt i det socialdemokartiska sverige, är vi uppfostrade av samhället till att tro på sjuka värderingar.
Du är inte speciell, du är inte stark, du är inte smartare eller dummare än någon (skolsystem som ska behandla alla lika så att det blir "rättvist")och sedan kommer media och säger till oss om och om igen: Du är fattig, ful, oerfaren och okänd.

Resultat är att människor börjar tro på det. Dom glömmer hur jävla vackra vi alla är. Dom glömmer hur oändligt mycket VARJE människa kan uppnå. Jag har många vänner som använder kanske 5% av sin potential, det är som att dom säger, Du kanske tror jag är speciell, men jag vet bättre, jag är bara vanlig...

Det enda vi kan göra ät att forsätta stötta folk och hoppas dom också vågar ta steget en vacker dag

9:20 fm

 
Blogger Joakim said...

9 av 10 människor tar hellre 10,000 kr i näven än tar chansen att vinna en miljon på oddsen 1/100 även om det statistiskt är samma som 10,000kr. Vi människor är trygghets-junkies men det är människor som tar chansen som får vårt samhälle att gå runt även om vi behöver löneslavar också. Upptäckte din blog precis och den är superb! Varför skriver du inte oftare? mvh Joakim

4:48 em

 
Blogger SEEA said...

Tyvärr så befinner sig inte alla av oss i en rikebarnens lekstuga där du och dina kompisar huserar. Många av oss andra måste faktiskt hur otroligt det än låter prioritera och välja bort vissa risker därför att: VI MÅSTE TA KONSEKVENSERNA AV VÅRA VAL!
Är det då så att man redan befinner sig nere på existensminimum, har barn och verkligen måste snåla för att överhuvudtaget ha råd att t.ex. köpa nya skor till sina barn, DÅ TAR MAN INGA SÅDANA RISKER!

Jag förstår att det kan vara svårt att förstå. Jag skulle också kunna vara med och leka om jag hade ett saftigt kapital att luta mig emot, men då skulle jag inte producera och kränga en massa skitgrejer till folk bara för att tjäna ännu mer.

Det finns inget självändamål med ekonomisk tillväxt om det inte sker i ett konkurrensförhållande där man förbättrar sin ställning i förhållande till andra, andra får det relativt sämre.

Vi måste börja värdera livet och jorden som vi lever på, marken och stenarna, växterna, djuren och vattnet o.s.v. inte för att vi kan kränga skiten och tjäna stålars utan för att det är en väldigt fantastisk värld, en vacker värld som ger oss allt vi behöver för att leva. Det fungerar som en evighetsmaskin om vi lever efter de förutsättningar som finns givna, d.v.s. att allting går runt, att allt man producerar kommer av naturen och återgår till denna när man förbrukat det.
mvh
Magnus

7:32 em

 
Anonymous Damra Muminovic said...

"Om folk får valet att tjäna 10 och risken att förlora är noll väljer nästan alla det alternativet före möjligheten att tjäna 50 med risken att förlora 10. Det är ju helt galet och för mig ofattbart."

Jag ler. För jag håller med dig.

För ett par månader sen råkade jag se en intressant dokumentär som gav mig lite mer insikt. Just detta beskrivs av prospect theory . Nämligen, människor undviker förluster framför att amöjligheten att vinna. Vi tar alltså större risker för att undvika förluster än att vinna.

Vi tar det i denna ordning: prio 1: hantera förluster, prio 2: visshet, status quo, prio 3: vinst.

Poletterna trillade ner. Universiellt mänskligt bettende.

Och jo, bakom teorin står psykologerna: Daniel Khaneman och Amos Tversky. Just för den teorin vann de Nobelpriset 2002! Alltid lär man sig något. Hade nollkoll!

Universiellt mänskligt beteende som hanteras olika av olika samhällen. Det vi kan göra något åt är alltså incitamenten.

Se varför många arbetslösa inte vågar starta egna företag. De kan ju gå miste om a-kassans 10000/månad! Ofattbart! Regler. Incitament.

Jag håller med dig! Vi måste öka människors självförtroende, ta bort deras rädsla och få dem att höja blicken och sikta högre.

A-kassa är bra på många sätt, för de som har det sämst ställt. Men det håller kvar många i beroende!

Det håller kvar människor i: det är synd om dig!

Det är inte synd om folk! Tro på människors egna förmåga! Låt de tro på sig själva!

Vi måste skapa ett annat klimat, en annan atmosfär, annnan inställning till företagande. Och det gör vi både genom att påverka attityder och från politiskt håll genom att skapa incitament. Alltså, för var och en gäller:

Lobba hårt! Påverka attityden!

12:36 em

 

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home