Här om dagen såg jag en liten snutt av en dokumentär film om förtvivlade förhållanden i den Svenska skolan. Man blir verkligen rädd när man själv har två små som snart skall gå. Det kanske är speciellt för mig, eftersom jag på många sätt har sett både mörka och ljusa delar av det svenska skolsystemet. Det har gett mig en insyn som många saknar. Eftersom jag var hyperaktiv och ordblind, hade jag dåliga betyg och dömdes ut som hopplös i högstadiet och gymnasiet. Men tillsist gick ut ekonomlinjen på universitetet med toppbetyg. Därför jag vet att skillnaden mellan de ambitiösa, lättlärda och de lata eller hyperaktiva och odisciplinerade är betydligt mindre än vad som framgår av debatten. Människan använder bara en bråkdel av hjärnans kapacitet och skillnaden mellan framgång och motgång i skolan är därför försumbar.

Barn och elever borde därför ses som produkter i en fabrik. Det kan låta syniskt, men betänk att Volvo skulle släppa igenom 25 % av sina bilar som undermåliga… det skulle självklart vara helt oacceptabelt och skulle leda till en katastrof för bolaget. Ingen skulle köpa några Volvobilar och bolaget skulle gå omkull. Lika Oacceptabelt är det att släppa igenom 25 % underkända elever. Särskilt med vetskapen om att det är fullständigt onödigt eftersom ALLA har kapacitet att klara av skolan. Vad som behövs är rätt förutsättningar och motivation och det varierar för olika elever.

Problemet är att förståsigpåarna, bakom stängda dörrar, hellre talar om de intelligenta och smarta kontra de dumma och okunniga. Detta beror på arrogans och högfärd hos dem som skall bestämma, hos dem som haft det lätt från början och som idag sitter i de stolar där villkor dikteras. Det tror att de är bättre och det är därför det verkar som om politikerna har resignerat och accepterat faktum. När man hör Ibrahim Baylan tala om att så här var det i skolan redan när han gick för 20 år sedan blir man ledsen med tanke på att hans parti i praktiken suttit i regeringsställning under hela tiden och de tidigare 55 åren. Därför är det svårt för honom att skylla ifrån sig, svårt att säga att man har situationen under kontroll, och svårt att med trovärdighet säga att man har en plan för hur man skall kunna förbättra situationen. Han satt där i TV soffan och sa, som om det var ok, att det framför allt var problem i invandrar täta regioner. Invandrargetton och segregation som är skapade av hans parti, och han satt där som invandrare och socialist och talade om skolan. Nästan högfärdigt stolt över att han minsann hade klarat sig igenom.

Som kapitalist, frihetsälskare och företagare är det helt oacceptabelt att inte alla med potential skall komma igenom. Jag vill rekrytera de bästa och smartaste och det är inte liktydigt med dem som haft det lätt i skolan. Jag vill att all skall komma fram och få utnyttja sin fulla potential, helst i mina bolag, så att de går bättre. Jag vill inte bara ha folk från Östermalm ur svenska protestantiska familjer. Jag vill ha invandrare med blandad kulturell- och religiös bakgrund och därför kan jag inte acceptera att invandrargetton har sämre skola. Heja Friskolorna!