Jag älskar all form av kultur, men jag är ju entreprenör, så jag jobbar som alla andra entreprenörer hela tiden. Alla dagar, dygnet runt och det är svårt att få tiden att räcka till. Inga avtalsreglerade arbetstider, inga fack, inga kollektivavtal, bara hårt jobb. Vill man överleva som entreprenör och om man skall orka skapa jobb åt andra, ja då gäller det att ligga i. Det är ju trots allt entreprenörerna som byggt och bygger Sverige och vi har inte råd med socialdemokrati (apropå fack och kollektivavtal). Det ironiska är att trots att man jobbar dubbelt så mycket som en anställd arbetare, så får man inget över, för allt går till skatt, skatt som bland annat finansierar alla fina kulturevenemang som man alltså inte har tid att gå på.

Då och då tar jag mig dock tid och under året har jag faktiskt fått några oförglömliga upplevelser. Bland annat såg jag en av mina före detta anställda, Maria Johansson, göra en fullkomligt bländande debut med sin föreställning ”Frihetsspektaklet”. Det var ett omvälvande och fantastiskt ögonblick som bara drogs ned av att Sven Wolter var med. Ett riktigt spektakel i sig, som med sitt enda uttryckssätt, hes, bluddrig, släpig Göteborgska med en fåraktig blick som tittar fram under buskiga ögonbryn, lite snett framåtlutat huvud, ja ni ser honom framför er. Han stod där och spred sin lögnaktiga socialistiska propaganda. Han hittade på historier om kapitalister, utsugare som i Kao Lac efter Tsunamin skulle ha roffat åt sig mark där fattiga fiskare bott i generationer. De skulle ha tvingat bort fiskarna från sina hem för att bygga turistanläggningar… Det är roligt när lögnerna som socialisterna sprider hamnar så fel. Jag råkar nämligen känna till området väl och har rest mycket upp och ner längs med den kusten. Inte någon stans fanns där en fiske by i ett område där man skulle ha kunnat eller velat bygga turistanläggningar. Många av fiskarna har valt att inte flyta tillbaka, därför att Thailändare är vidskepliga. De tror på spöken och när kroppar inte återfunnits och begravts, vill man inte bo där. Tvärt om är det så att massor av pengar har skänkts från entreprenörer runt hela världen för att på alla möjliga sätt hjälpa de drabbade i området. Då har socialistiska organisationer lyst med sin frånvaro. Jag undrar vad Sven Wolter gjort…

Här om dagen var jag på ett fullkomligt makalöst evenemang. Ett av de häftigaste kulturevenemang jag någonsin upplevt. Ett evenemang sponsrat av Dan och Christina Olofsson och deras fantastiska AIDS projekt i Syd Afrika, där de genom Star Schools utbildar barn till säker sex eller avhållsamhet. Tillsammans med Trippel & Touchs hade de tagit med sig barn och ungdomar till Sverige och lät dem i ett underbart uppträdande sjunga, dansa och sprida sin kultur för att dra in mer pengar till sin organisation som redan finns etablerade i 40 skolor i områden där mer än 30 % av befolkningen är sjuka i AIDS. Entreprenörskapet och kapitalismen är fantastiskt, när det kan skapa överskott som kan användas till att rädda liv i fattiga områden.