Demokrati ställer krav på medborgarna
Jag är van vid att bli påhoppad efter mina kolumner. Det är inte så konstigt, med tanke på att jag vanligtvis är rätt tydlig, rätt provocerande och rätt ensam som skribent på högersidan.
Påhoppen är ofta rena förvanskningar, men i min förra kolumnen var jag slarvig. Jag gav utrymme för påhopp som var befogade och fick följaktligen påhopp även ifrån mina egna led. Jag ber om ursäkt för mitt slarv. Min vanliga tydlighet var borta och det har jag fått äta upp.
Alla som läser mig, vet dock att jag är demokratikämpe, och liberal frihetskämpe. Jag har ALDRIG sagt att diktaturer är att föredra oavsett politisk färg och jag gjorde det inte i min förra kolumn heller.
Jag lyfte däremot fram några saker som jag gärna sett att vi haft i Sverige. Jag önskar faktiskt att vi bodde i ett land utan arbetslöshet, utan brott och droger. Att vi levde i ett land med den bästa sjukvården, de bästa skolorna och dessutom med låga skatter.
Det gör vi inte, och då måste vi ställa oss ett par viktiga frågor. Beror det på att demokrati är ett sämre politiskt system, att det inte går att uppnå dessa mål i en demokrati? Det tror inte jag! Det borde självklart gå att uppnå även här.
Problemet är att demokrati, som människor kämpat länge för och som människor dött för, inte bara är rättigheter som man tror i Sverige. Den innehåller en rad skyldigheter och ställer krav på medborgarna. Krav på medborgarna att vara informerade, kunniga och på att de tar ansvar, ett personligt ansvar.
Men när medborgarna inte gör det, när deras röster är färgade av okunnighet, då får vi ett land med politisk dekadens. Jag anser pressen i Sverige så vänsterstyrd att jag frågar mig vad är vår yttrande- och tryckfrihet värd? Våra politiker svarar aldrig på frågor och spelar bara på känslor. Det har gjort politiken till en fars.
Har man 70-80 procent skatt på entreprenörer som i Sverige, har då inte staten förslavat delar av befolkningen? När facken stänger ute fattiga från att jobba och få mat, var finns friheten då? När tjänstemännen sätter käppar i hjulen för de styrande politikernas beslut, vad är demokratin värd då? Är det inte dårarnas diktatur?
Vi sitter här okritiskt och kritiserar andra, vi tror att vi vet och kan allt, att vi har alla svar och att alla avundas oss och vill ha det som oss. Så är det inte. Vi är inte bäst i världen. Alla är inte lika och vill inte samma saker. Vi måste våga erkänna våra brister, se andras styrkor och vilja mer. Vi måste ta ansvar, vårda och förtjäna vår demokrati.