Fattar ni vad klass 9A gjorde

Förra veckan briserade en Big Bang-liknande explosion mitt i vårt samhälle. Hur sa, vadå, frågar ni er och det är faktiskt så att det var en explosion som vi antingen kan blunda för och låta dess effekter passera obemärkt förbi, eller låta dem skaka om oss i våra djupaste fundament och faktiskt leda till att vi förändrar vårt samhälle. Fattar ni vad Klass 9A i Malmö gjorde?

De fullkomligt mördade ett 10 tal fördomar och förpassade moderaternas och folkpartiets stenålders skolpolitik till dårhuset där den hör hemma. Killarna och tjejerna i 9A, nästan samtliga invandrare, har varken högre eller lägre IQ än några andra klasser någonstans i Sverige. Däremot hade de sämre förutsättningar genom deras bristande språkkunskaper, föräldrar som antagligen talar ännu sämre svenska, den urusla grund de stod på när lärarna tog över och de många störande elever som på grund av ovan förstörde många lektioner. Ändå slog de alla! Kan vi då, en gång för alla, slänga alla rasistiska fördomar genom fönstret och låta alla elitistiska överambitiösa påtryckningar på barn åka med.

Kan vi en gång för alla fatta att det inte är intelligens, eller disciplin som avgör om ett barn blir duktig i skolan, utan motivation och inspiration! Kan vi då också passa på att slänga ut socialdemokratin för alltid och låta deras bästa polare Jante åka med. Det är inte synd om folk, de behöver inte tas omhand och fördömas in i tråkiga meningslösa jobb och liv. De är inte dumma och okunniga som sossarna tror! Människor har kraft, kunnande och förmåga. Allt de behöver är motivation, inspiration och förutsättningar. Vi måste ge dem dessa förutsättningar men alla måste också lära sig att ta ett personligt ansvar.

Vårt skolsystem MÅSTE vara så bra att ALLA får samma chans. Vårt skolsystem måste inspirera och motivera, vi måste utbilda och lära för livet, lära att ta personligt ansvar för vår framtid och vi måste få alla föräldrar att säga till sina barn att; ”titta inte på mig, titta inte på vad jag har gjort av mitt liv, lev ditt liv, ta vara på dina möjligheter, ta ditt ansvar och kämpa!”
Förstår ni hur 9A visade att det aldrig är för sent. Att det ALDRIG FÅR vara för sent, drömmen, hoppet, möjligheterna måste alltid finnas kvar, då bygger vi ett fantastiskt land. Då bygger vi individer med självförtroende och kreativitet, då skapar vi förutsättningarna för nya entreprenörer och därmed hoppet om en ljus framtid.

Länge leve Zlatan!

Zlatan är fantastisk! Jag kan inte säga det tillräckligt många gånger. Det måste upprepas lika mycket som behovet av att tjata om mer entreprenörskap. Zlatan är symbolen för allt som är viktigt i livet. Zlatanismen är den enda riktigt viktiga ”ism” som finns. Den kärlek, respekt och beundran som svenskar i alla läger visar Zlatan är beviset på att förbrödring kan skapas och rasism utplånas. Han är en nationens frälsare och förebild.

Den beslutsamhet och den offervilja som han uppvisat genom åren är en förebild för alla oavsett vad de håller på med. Visst, han har en gudabenådad tallang, men det har många andra också haft, han har hållit i, aldrig gett upp och han har levererat.
Förstå vad det innebär att han, 19 år gammal, sa att han skulle bli världens bästa och idag är han det. Förstå hur många som försökt hindra honom, hur många som själva velat bli det. Förstå hur mycket som kunde ha gått fel och hur folk som då stått på läktaren och sagt att vad var det jag sa, det visste jag hela tiden...

Han visar hur viktigt det är att våga tro på sig själv, hur viktigt det är att våga säga det högt. Tänk hur detta sporrat honom, hur han har bitit ihop och tänkt; ”Jag skall djävlar visa dem”. Och som han visar oss att det går, att individualism och spjutspetts kan lyfta kollektivet och inte tvärt om. Han vann Scodetton åt Inter. ”Sätt först på dig syrgasmasken innan du börjar hjälpa andra”. Tro på dig själv, ta ditt ansvar, bli din lyckas smed och hjälp din omgivning, rädda andra. Precis som det är med entreprenörskap och nyföretagande. Precis som det är med politik. Först när du skapat något har du något att dela med dig. Individualism och frihet i tanke och handling, det tillsammans med ett personligt ansvarstagande och djävlaranamma, där har ni Zlatanismen. En riktig, djävlar Jantedödare som kan rädda en hel nation. Hela vår nation!

Zlatan bär denna nation på sina axlar under EM, men han förmedlar så mycket mer. Han kan få sin stolthet att smitta av sig, sitt ansvarstagande, sin självrespekt och sina drömmar. Han kan vara bron mellan människor, rädda vår sommar och ge våra barn barndomsminnen som när Ingmar Johansson knockade Pattersson. Jag känner på mig att han kommer att göra EM till sitt EM. Låt det inspirera er alla att tro på er själva, att ta ansvar att göra något av era liv. Länge leve ZLATAN

Hoppas mina barn slipper känna skuld

Känslan av skuld är en jobbig mänsklig egenskap som upptar en stor del av min vardag.
Jag känner jämt skuld för en massa olika saker. Främst gör jag det mot barnen. Jag tycker att jag jobbar för mycket eller är borta för mycket, jag oroar mig och känner skuld för att jag gör fel saker, säger fel saker osv. Ändå gör jag ALLT för dem, precis allt jag kan, som jag antar att alla föräldrar gör för sina barn. Jag gör precis som alla andra det bästa jag kan efter mina förhållanden och förutsättningar.

Jag känner skuld mot mina föräldrar. De börjar bli gamla och bor i Halmstad, och jag är aldrig där. Jag önskar att jag kunde ta hand om dem bättre, hjälpa dem mer, finnas där när de behöver mig, men det går inte, jag kan inte. Jag kan inte/vill inte flytta till Halmstad och de vill inte/kan inte flytta därifrån.

Förra helgen spenderade jag med min bror, som är min bästa vän och som står mig mycket nära. Vi åkte skidor i Pyrenéerna och vi lade många timmar i bilen. Vi njöt av bergen, stannade och upplevde kulinariska höjdpunkter, talade om vår barndom och våra föräldrar. Vi kom på att vi fått vår kärlek till bilresor och mat av pappa, kärleken till bergen av mamma, och vi talade om hur mycket de betytt för oss och för vad vi blivit. De gjorde verkligen sitt bästa.

Pappa är lam i benen sedan 4 års ålder och aldrig har klagat, inte en gång. Han körde jämt och hämtade oss, var vi än befann oss hur sent det än var, alltid, trots att det var ett helt företag att bara ta sig upp ur sängen till bilen. Vi fick alltid vara hemma med alla våra vänner och våra föräldrar var som kompisar.

Pappa lärde oss spanska och kärleken till Spanien, han lärde oss betydelsen av att ta seden dit man kommer, att intressera sig för andra kulturer och att aldrig ge upp, att aldrig ta ett nej. Han läste böcker för mig i timmar och han gav mig nyckeln till Jazzen som betytt mycket för mig.

De fanns alltid där och sättet de uppfostrade oss bröder gav oss den gemenskap vi känner för varandra dag, den trygghet vi har som gjort att det gått bra för oss båda och allt det där tog man bara för givet… Och idag, hur tackar man dem då…

Jag tror alla föräldrar gör sitt bästa, det gör jag, och jag hoppas att mina söner skall ha varandra på samma sätt som Fredrik och jag har det, och jag hoppas att det skall gå bra för dem och att de skall bli lyckliga. Men jag hoppas också att de skall slippa känna skuld, för jag, liksom alla andra föräldrar älskar villkorslöst och utan förbehåll och jag vill att de skall leva sina liv, inte mitt.