Löjligt att Sverige och Norge är olika länder

Vi lever i en tid då vi å ena sidan behöver stora politiskt sammanslagna regioner för att skapa konkurrenskraft och inhemska marknader och samtidigt en tid då lokala kulturella yttringar manar till politisk söndring som i forna Jugoslavien, Katalonien med mera.

Men någon borde föregå med gott exempel för att motverka löjliga nationalistiska perspektiv och titta på makroperspektivet. Varför kan det inte vara Sverige och Norge som gör det? Vi är i praktiken samma folk med liknande språk och kultur och geografiskt ser det bara löjligt ut att vi är två länder.

Norge behöver vår industri och vårt entreprenörskap och vi behöver deras olja. De borde vara med i EU och vi borde vara med i Nato. En sammanslagning skulle utgöra ett ypperligt tillfälle att se över våra politiska system, partipolitik och all annan byråkrati. Det finns säkert enorma effektivitetsvinster att uthämta vid en genomlysning.

Det viktiga är att inte låta politiker sitta och förhandla fram den nya konstitutionen utan att låta affärskonsulter göra det. När vi är klara kan vi bjuda in Danmark, Island och Finland om de vill till ett färdigdukat bord med läckerheter och i ett slag skapa ett stort viktigt och mäktigt land i Europa. Tänk bara så bra vi hade varit i sport. Bara den anledningen är ett skäl gott nog för att slå ihop länderna.

Här om dagen var jag med om något fantastiskt. Jag, som bott 22 år utomlands och rest jorden runt ett antal varv och druckit espresso över allt, fick den bästa espresso jag någon sin fått.

VAR undrar ni då? I Falkenberg!!! Inte nog med att espresson var fantastisk, entreprenören som sålde den var fantastisk liksom hela upplevelsen att få en föreläsning om marmoreringen i kaffet till den medföljande Vallornatryffeln och dess smaksättning för att förhöja upplevelsen av det perfekta kaffet.

Fan vad jag ÄLSKAR människor som brinner. Människor som har passion och stolthet över sitt yrke och sitt kunnande och som njuter av att förmedla kärleken till sin produkt till sina kunder. Jag säger som Guide Michelin, ”det är värt en resa” för att få uppleva kaffesensationen på The Lounge i Falkenberg!

Jag blir påhoppad på Facebook

Det finns en "group" på Facebook; "Jag torkar stjärten med Johan Staël von Holsteins kolumner". Visst är det kul? Visst är det humor – eller? Vid en snabb granskning kan det tyckas det, men dagarna innan mina kolumner uppmanas de 500 medlemmarn att lägga in kommentarer, med särskilda priser till dem som är "värst". Med andra ord obeaktat av vad jag skriver!

Vad värre är, är att en del av påhoppen på mig varit så grova att man från redaktörens sida fått censurera och mana till besinning. Uttalanden som; "Jag skulle vilja snitta honom" har tagits bort, men fortfarande ligger där kvar meningar som; "Det är sådana som honom som får en att vilja ligga och skjuta prick på börsens tak" ... Är det humor?

Där finns medlemmar med pseudonym, maskerade och militärklädda med Kalashnikov i händerna. De flesta medlemmarna i klubben är också med i andra socialdemokratiska och socialistiska klubbar och det säger en del om sossarnas PR-maskin. Vad är det de har emot mig? Vad är det jag står för?

Jag kämpar för invandrares rätt i samhället och ägnar hela mitt liv åt IQUBE, ett enda stort integrationsprojekt. Jag verkar för mångfald i alla dimensioner och kvinnors rätt i samhället,. Halva min ledningsgrupp består av kvinnor och 4 av 7 i min styrelse är det.

Jag kämpar för att ungdomar med skoltrötthet, med särskilda intressen, Damp och ADHD skall ha samma chans som alla andra. Jag kämpar för att alla skall ha möjlighet att förändra sina liv hur sent som helst. Jag skriver mina artiklar om frihet och personlig kraft för att inspirera folk och få folk att tro på sig själva.

Vad är det som är så fel? Visar inte sossarna att de är rasister, konservativa bakåtsträvare och elitister?

En av mina vänner, Johan Ernst Nilsson, en äventyrare som liksom jag åker runt och föreläser om motivation och om att realisera sina drömmar, hamnade här om dagen i polemik med en aktiv socialdemokrat som på fullaste allvar menade att vi gav människor hopp i onödan.

Han menade att 9 av 10 misslyckas så vi väcker falska förhoppningar. Vi lurar dem att tro att de är något. Så hemska de är! I en globaliserad värld finns det inga givna tal för hur många som skall lyckas. Hur farligt är det att göra fel att lära sig av det och försöka igen? Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge, eller; det är inte målet, utan resan som är mödan värd.

Det har, sedan jag blev utnämnd att sitta i Statens Kulturråd, skrivits ett 50-tal artiklar och lika många bloggar med mängder av kommentarer. 4 neutrala och 47 sågningar och det säger en del om den svenska journalistkåren. Den är alldeles för sossedominerad, de ljuger och förvanskar, de står oemotsagda till den grad att jag på allvar ifrågasätter hela den svenska demokratin och tryckfriheten. De får inte censurera, därför misskrediterar de liberaler som mig.