Fotboll värmer!

Publicerades ursprungligen i Metro 2005-09-19

Fotboll värmer och är fantastiskt! Ett vår tids gladiatorspel, med supertränade, talangfulla tekniker och underhållare som får tiotusentals åskådare att skrika ut sin glädje. Allsvenskan går mot sitt slut, Champions League har dragit i gång och det drar ihop sig i VM-kvalet.

Vi svenskar är verkligen otroligt lyckligt lottade som just nu kan uppbringa ett av världens bästa och finaste landslag i denna världens bästa underhållning. Våra storstjärnor spelar i några av Europas absoluta toppklubbar. Fantastiskt! Alla ni som inte är bitna går verkligen miste om något av livets goda. Jag uppmanar er alla att ge fotbollen en chans. Låt våra svenska världsartister förföra, trollbinda och roa er. För ni som inte gillar fotboll går miste om något stort helt i onödan. Det är som när vegetarianer aldrig får sätta tänderna
i en saftig stek, eller nykteristen aldrig njuta av ett glas champagne. Man ska aldrig vara fanatisk. Man ska ta vara på det enkla, det tillgängliga och underbara i livet.





Ni behöver inte gå på division 3-matcher varje vecka, men titta på landslaget och Champions League. Verkligen, ni som inte gillar fotboll, ge den en chans. Se hur svenskar ger sig ut i världen och lyckas. Slår konkurrenterna från länder många gånger större än vårt. Trots miserabla klimatförhållanden med hälften så lång säsong som i Centraleuropa går vi svenskar ut där och slår de bästa. Killar som Fredrik Ljungberg, Henke Larsson och Zlatan Ibrahimovic är fantastiska föredömen för oss alla. De visar att det går och att vi kan. Vi kan slå världen med häpnad. Vi kan slå dem alla. I allt! Inte bara i fotboll. Vi kan slå dem
i biokemi, telekom, mobiltelefoni. Titta bara på Niklas Zennström och Skype. Med jävlar anamma, självförtroende, fantasi, invandrare sida vid sida med kvinnor och män i alla åldrar. Det är klart att vi kan! Låt er inspireras!

Fotbollen är viktig. Väldigt viktig, men inte så viktig som Simon Bank på Aftonbladet tycker. Han skrev häromdagen att han normalt inte var emot skatter, förutom när det gällde fotboll. För höga sociala avgifter, skatter och personalkostnader gjorde att svensk klubbfotboll inte kunde konkurrera med omvärlden. Våra klubbar hade inte råd att rekrytera och de bästa fotbollsspelarna flyttade utomlands. Till och med våra små syskon Danmark och Norge hade det bättre.
Man kan fråga sig hur han kan undgå att se sambandet med svensk industri. Hur kan någon som förstår sportproblemet inte förstå varför våra bolag i Sverige inte kan konkurrera internationellt? Industrins Zlatan och Ljungberg bor också utomlands. Stefan Persson, Rausing, Kamprad – alla!
Men jag är positiv. Vi bygger ett entreprenörsland. Sverige går till VM och Zlatan gör det avgörande målet i finalen genialt framspelad av Ljungberg. Heja Sverige!

Nu ska han misskrediteras!

Det var så härligt förutsägbart! Precis som jag har förutspått på mina föreläsningar och i mina kolumner så har den socialdemokratiska PR apparaten nu satt igång att misskreditera och smutskasta mig. Den Svenska yttrandefriheten är synnerligen begränsad om man tar hänsyn till de metoder som används för att tysta ner sanningssägare som mig. Den så kallade fria pressens metoder att systematiskt skrämma alla marknadsliberaler till tystnad är vidrig. Inget annat land har ett så opolitiskt och oengagerat näringsliv därför att ingen vågar yttra sig.


Gårdagens DN är ett lysande exempel. Artikeln handlar om ett bolag som har problem att betala sina leverantörer och som därmed lever under konkurshot. Journalisterna framhäver med önskvärd tydlighet att DE inte tror på affärsidén och sågar bolaget och dess grundare efter fotknölarna. Det gör säker det lättare för dem att betala sina skulder. Huruvida det är relevant eller intressant vad dessa superentreprenörer till journalister anser eller inte låter jag vara osagt. En av de drabbade leverantörerna som inte fått betalt för sina serviceavgifter sedan oktober månad är mitt IQube. Varför det är betydligt mindre synd om mig och andra fordringsägare framgår inte. Istället hängs IQube och jag ut som om det var mitt fel och som om vi låg bakom bolaget… Både jag och IQube fanns med på bild.


Svenska tidningar har för visso beskyllt mig för den globala finansiella kraschen i slutet av förra århundradet, så jag har ju viss vana. Men man kan undra varför.
Trotts 1000 tals artiklar om Skandia skandalen har jag aldrig sett dem sätta ut en bild på ägaren till det fastighetsbolag som hyr ut bygganden till Skandias huvudkontor på Sveavägen. Ej heller har jag i sammanhanget sett en bild på någon taxichaufför som någon gång kört någon till Skandia. Varför, därför att det saknar relevans!
Om jag var på gått humör och snäll, då skulle jag kunna försvara DN med att säga att eftersom de aldrig, trots flera inbjudningar, varit på IQube och aldrig skrivit om vad IQube är eller gör, så är det ju inte så konstigt att de förvecklar sanningen. Men det hade ju inte varit så svårt att ringa mig och fråga…

Igår ringde jag DN ett 10 tal gånger och fick tala med någon redaktör som medgav att bilden på mig totalt saknade relevans i sammanhanget. Hon lovade att chefredaktören skulle ringa mig, vilket han inte gjort. Han håller sig undan.
Även de två journalisterna Jan Falk och Johan Smitt har trots upprepade påringningar valt att inte kommentera artikeln.

Vad är det då IQube gör? Jo, vi säljer en service, infrastruktur om man så vill, till entreprenörer i tidiga skeden för att hjälpa dem skära sina kostnader och påskynda affärsstrategiska processer så att de skall kunna nå lönsamhet, skapa arbeten och ge skatteintäkter till staten.
Under 12 månadsperioden mellan 1/10-04 och den 1/10 -05 tog vi in 55 bolag. Total sitter det över 80 bolag på IQube. Det har skapats långt över 150 nya jobb vilket gett över 50 miljoner i skatteintäkter till stat och kommun. Samtidigt har vi hjälpt till att resa över 40 miljoner i riskkapital. Pengar som har räddat både jobb och företag.

Frågor:

Kan personer som gått i konkurs anlita IQube?
JA. Det är en av våra många principer. Vi skall döda Jante inte drömmar. I USA ser man konkurser som erfarenhet. Man kan faktiskt få komma tillbaka och revanschera sig!

Tar ni in konstiga idéer?
JA. Vi tittar inte på idéer vi tittar på individen. Har de viljan, drivet är viktigare än huruvuda jag eller någon annan tror på idén?

Kan ni göra felbedömningar?

JA, självklart. Alla gör fel ibland.
30% av alla bolag i Sverige går i konkurs första året (betydligt fler på 2-3 år) och vi räknar inte med att vara mycket bättre än genomsnittet, även om vi är långt, långt under idag.


Johan Staël von Holstein

Dags att väcka liv i pensionärerna

Publicerades ursprungligen 10/10 2005 i Metro

Ett av de fel jag hade när vi startade Icon i början av IT-eran var att jag trodde att man kunde köpa erfarenhet på diskett. I dag, med tio års större erfarenhet och kunnande, vet jag hur mycket det är värt och hur många av de misstag vi begick som hade kunnat undvikas. Jag förstod inte heller att uppskatta värdet av ett nätverk. Jag menar, Stockholms bästa nätverk finns tillgängligt för alla genom telefonkatalogen och internet, men det är inte riktigt samma sak som att ha ett upparbetat nätverk baserat på relationer, referenser och historia. Anledningen till att jag inte förstod detta var att jag själv aldrig varit inkopplad i ett nätverk av betydelse och att jag aldrig fått hjälp av någon annans. Det var en av anledningarna till att jag ville pensionera mig vid 40. Jag förstod inte vilket ansvar, vilket samhällsansvar jag hade att förvalta och se till att upplåta mina erfarenheter och mitt nätverk åt andra unga och oerfarna entreprenörer. Jag visste inte heller hur kul det var att vara entreprenör och att hjälpa entreprenörer. I dag, smartare och visare, förstår jag dessa saker och bekymrar mig då för hur få andra som tar sitt samhällsansvar. Min huvudsakliga syssla i dag är just att utnyttja min erfarenhet och mina nätverk till att hjälpa nystartade företag att komma i gång, och det är otroligt hur mycket man med enkla medel kan bidra med.

Tänk om alla pensionerade gamla företagsledare, politiker, advokater, byråkrater och andra kunde förmås att ägna en dag i veckan eller i månaden åt att träffa entreprenörer och dela med sig av sina erfarenheter. Tänk vilka värden de skulle kunna skapa, så många nya jobb! Så mycket pengar de själva skulle kunna tjäna att dryga ut sina pensioner med! Häromdagen läste jag statistik som sa att 90 procent av Sveriges befolkning ville gå i pension före 60 och att den genomsnittliga pensionsåldern nu var 58.

Siffrorna för USA var något annorlunda. Där hoppades 75 procent av befolkningen att de fortfarande skulle jobba efter 70. Sug på den karamellen och läs meningen ett par gånger. Förstå vilken fantastisk kompetens, vilken enorm mängd erfarenhet och vilka otroliga nätverk som vi går miste om i förtid. J

ag garanterar att vi talar om tiotals, kanske hundratals miljarder i förlorade värden. Samma sak gäller alla arbetslösa. Vilken fantastisk outnyttjad kompetenspool! Jag tror inte att det viktigaste politikerna har att göra är att skaffa nya jobb. Jag tror att det viktigaste är att aktivera människor att själva ta tag i sitt liv, att skapa miljöer där kreativiteten flödar, för kreativitet leder till idéer. Idéer blir företag och företag skapar arbeten. Jag tror att vi måste skapa miljöer där människor träffas och finner självförtroende i gemenskapen, miljöer där mångfalden leder till framgångsrika lagbyggen och där erfarenheter tas till vara. Politikerna måste skapa incitamentsstrukturer för att aktivera och motivera kompetenta människor att engagera sig och ja, vi måste sänka skatterna och vi måste väcka liv i alla 60-, 70- och 80-åringar så att de hjälper till att bygga ett nytt entreprenöriellt samhälle.

Jag har gjort ost i flera år

Jag kom precis hem från en lång resa i Brasilien, ett på många sätt spännande land. Otroligt vackert, stort som Europa och fyllt av möjligheter. Lika exotiskt, vackert och spännande som Thailand var (är) när det ”upptäcktes” för 10–20 år sedan, men dyrt, otroligt dyrt sedan den svenska köpkraften urholkats av våra politiker. Brasilien har dock en äcklig fattigdom, som bottnar i förtryck och orättvisa, som leder till hopplöshet på samma sätt som i Sverige under korruptionens och adelns förtryck i början av 1900-talet. Brasilien behöver en rättvisepolitik som den svenska socialdemokratins fram till 60-talet, en period då man värnade om tillväxt, företagande och rättvisa. Det vill säga innan man övergick till allt överdrivet trygghetsskapande i syfte att cementera sin makt, byråkratisering på grund av samma makt och kontrollbehov och ”lika” fördelning (att alla ska ha det lika dåligt, kosta vad det kosta vill) som motsats till vad rättvisa egentligen är. Men Brasilien behöver verkligen rättvisa.

De behöver precis som vi frihet, möjligheter och självförtroende. Men medan deras behov är finansiella är våra politiska. Där deras frihet begränsas av orättvisa och finansiell korruption begränsas vår av politiskt maktbegär och politisk korruption. De måste fram, vi har gått alldeles för långt.Min förra kolumn fick fantastiska reaktioner och jag fick hundratals mejl, samtal och brev. Även om de flesta var positiva fick jag även hot och utpressningsförsök …

Om folk visste vilket land vi har …

I kritiken sa någon att jag inte hade rätt att göra anspråk på folkets och de svagas röst. Det är den typen av vidrig jante jag föraktar som mest. Jag kommer från en familj utan egentliga pengar (bli inte lurade av mitt namn), jag är adopterad av min far, uppväxt i en bondhåla, är ordblind och hade urusla betyg på högstadiet och gymnasiet, har jobbat på mejeri och gjort ost i flera år, kört lastbil på Dagab, tog mig in på universitetet efter komvuxstudier, gick ut som 30-åring från universitetet och jobbade mig sedan upp inom Kinnevik innan jag blev entreprenör.

Jag har mer rätt än någon!

Jag vet bättre än någon hur det är och vad som krävs.

Jag har genomskådat lögnen!

Därför är min röst viktig!

Jag vet och jag går inte att tysta! I Brasilien läste jag en artikel i The Economist om hur bra det går för Sverige. Man nämnde börsuppgången utan att ta hänsyn till valutanedskrivningen och utan att diskutera vad det innebär för svenska folket, och jag tänkte på alla andra artiklar jag läst som innehåller en massa lögner om Sverige. Min första tanke och koppling var till Mark Twain, som sa: ”Det finns tre typer av lögn: lögn, förbannad lögn och statistik.” Den andra var hur enkelt det skulle vara att manipulera de fem tio journalister som, på de fem största internationella tidningarna, bevakar Sverige. Kan de manipulera hela den svenska journalistkåren, hur svårt kan det vara? Sedan slog det mig att det skulle vara ännu enklare för de svenska storbolagen, som är i desperat behov av internationell finansiering, att lura omvärlden om vår förträfflighet.Jag kan inte alltid skylla på sossarna, så i dag skyller jag på Bingo.

Sanningen som jag ser den!

Johan Staël von Holstein